Skip to Content
Bli medlem (Gratis!) | Glömt ditt lösen?

Molnbär av John stal showen

Recensioner |

På en resebyrås hemsida läser jag att Istanbul är ett Orientens New York med technoklubbar varvat med fundamentalism och mångtusenårig historia. Från Istanbul kommer den kvinnliga postpunk-duon Kim Ki O. De gör anglofil syntpop som tassar i Human League och New Orders fotspår. Igår kväll spelade de på Koloni. 

Publicerad: Söndag 22 november 2009 | 13:58

Faktaruta

Konsert

Artister: Kim Ki O (Istanbul), Musette, Molnbär av John, Eagle Boston (Berlin) Arrangör: Koloni

 

Kim Ki O har fått draghjälp av Jens Lekman som tog med dem på sin europaturné. I samband med den turnén fick bandet en hel del bekymmer med byråkrati och visumkrångel, vilket skulle undvikits om Turkiet varit medlemsland i EU. Ekin Sanaç och Berna Göl, som utgör bandet, tror dock inte att EU är lösningen på Turkiets problem: ”Regeringen är fundamentalistisk och det är bara politiker och affärsmän som tror att unionen kan göra någon skillnad. Befolkningen har annat att tänka på”, säger de i en intervju i tidskriften Novell.

När de den här Kolonikvällen står på scen på Teater Cinnobers nya lokaler på Mashuggsterrassen inleder de med en låt som de berättar handlar om unga människor som lever på gatan i Istanbul. Med enkla medel bygger Berna Göls och Ekin Sanaç upp en atmosfärisk och melankolisk musik som påminner om ett tidigt Joy Division. De turas om att sjunga texterna på turkiska. Låtarna är väl genomtänkta men tyvärr vågar bandet sällan göra avstegen från mallen, vilket gör att den riktiga livekänslan inte riktigt infinner sig. Deras koncept blir i slutändan lite för formmässigt. 

Molnbär av John, aktuell med debut EP:n I Wish I Could Draw Her Nose på Tona Serenad, var kvällens stora behållning. Hans Henriksson gör sin egen tolkning av easylistening-musik och tidig jazz genom ljudkollage skapade med ett virtuost handlag med skivspelare och kassettband. Tillsammans med kollegorna Joel Danell, Mr. Musette, på orgel och Gustav Rådström på saxofon lekte de fram en svajande, brusig men väldigt sofistikerad musik. Lite som att tänka sig en berusad Klaus Wunderlich uppträda på en ödslig Stenabåtsfärja. Om det nu går att förstå det fina i det.


Kommentarer:

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
Kommentaren får inte vara mer än 500 tecken lång.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Tillåtna HTML-taggar: <a> <em> <strong> <cite> <code> <ul> <ol> <li> <dl> <dt> <dd> <p> <br> <h2>
  • Rader och stycken bryts automatiskt.

Senaste rubrikerna