Trevlig nostalgitripp med Blur

2008 återförenades de insomnade britpopparna Blur och gjorde en bejublad comeback med konserter i Hyde Park. Med utgångspunkt från det gjorde filmarna Dylan Southern och Will Lovelace dokumentären No distance left to run. Den innehåller ungefär det man kan vänta sig.
Nyinspelade intervjuer blandas med gamla, nya livebilder blandas med gamla livebilder och så vidare. Och naturligtvis spelas en hel massa musik.
Filmen tar avstamp i nuet. Bilder i slow-motion, en discokula i luften, publik i extas, klassisk musik. Så småningom kommer det in röster från nyhetssändningar om att Blur ska återförenas.
Sedan vrids tiden tillbaka, det är sent1980-tal, bandet bildas och gör sina första spelningar. Allt varvat med nygjorda intervjuer med bandmedlemmarna som berättar om hur det egentligen var och vad de egentligen tyckte och tänkte. De är inte särskilt originella, och inte deras karriär heller, men det är alltid trevligt att titta in bakom kulisserna i popvärlden. Tyvärr får man egentligen inte veta så mycket, trots att det ärliga anslaget. De babblar på rätt bra alla fyra utan egentligen säga något.
Det handlar om bandets uppgång och fall. Det var kul i början, sedan blev det jobbigt, det blev för mycket droger och sprit, de slutade umgås och karriären tog slut. Jag hoppades nog på att få veta mer om exempelvis det omskrivna ”kriget” mellan Blur och Oasis, men där var det inga direkt revolutionerande nyheter. Damon Albarn påstår sig ha myntat begreppet britpop. De gillade inte grunge (”a disgusting movement”). Med mera.
Det här är främst för dem som var, eller fortfarande är, hardcorefans. Det var kanske inte jag riktigt, men det är ändå rätt kul att se den här filmen. Många låtar är fortfarande bra och bandets engelskhet är stundtals riktigt charmig. Fast mest i klippen från början av 1990-talet när de var unga poppojkar.
No distance left to run är mest en nostalgitripp. Livet blir inte annorlunda efter att ha sett filmen, men det är rätt trevligt att sitta i en biosalong med ett litet leende på läpparna och gå ut därifrån och nynna på Parklife.