Nagelbitare om ett sant original
Recensioner
Vilken cool kille! Det var min första tanke efter att ha sett filmen Man on Wire. Samtidigt känns han totalt galen. Om han är mest cool eller galen eller båda delarna ska jag låta vara osagt, men han ger ett bestående intryck i alla fall.
Publicerad: Fredag 22 januari 2010 | 14:53
Film
Man on Wire
Regi James Marsh Med Philippe Petit, Jean Francois Heckel, Jean-Louis Blondeau Distribution Folkets Bio
Mannen i fråga är Philippe Petit, lindansaren som efter att ha spatserat runt på en vajer mellan tornen i Notre Dame och mellan dem vid Sydney Harbour Bridge bestämde sig för att ta sig an World Trade Center. Dit kom han sommaren 1974. Man on Wire är dokumentären om och med honom och de som hjälpte honom att nå sitt mål. I dubbel bemärkelse.
Det står klart redan i filmens inledning att Philippe Petit är högst excentrisk. Men det är nog nödvändigt att vara ett original för att på allvar vilja genomföra en så vanvettig plan. Bara att få sina vänner att gå med på att hjälpa till är en bedrift i sig. Philippe Petit beskriver med hela kroppen och med stor entusiasm hur han som liten blev fascinerad av lindans. I korta drag berättas det om hans uppväxt men fokus ligger på hans dröm att en gång gå på lina mellan tornen i World Trade Center. Redan när han fick veta att tornen skulle byggas blev han sugen och från det verkar allt ha varit en enda förberedelse för den ultimata utmaningen. Att gå på lina mellan tornen. Högst upp.
Man on Wire är en dokumentär, men samtidigt en komedi och en thriller. Som om det vore en raffinerad Ocean Elevenplan förbereder Petit och vännerna exakt hur de ska ta sig upp i tornen och spänna en lina mellan dem, innan tornen ens var färdigbyggda. Det verkar omöjligt, men de tog sig upp, linan spändes fast, och plötsligt gick han där. I 45 minuter gick han fram och tillbaka, han satt, stod och låg på linan och bilderna från det ser overkliga ut. Han strålar av lycka i ett läge som för andra människor skulle vara den totala skräcken. Men Philippe Petit bara njuter och fick tvingas därifrån.
9/11 nämns inte alls i filmen men på något sätt finns det hela tiden i både filmens och personernas medvetande att det kommer att ske. Både hans bedrift och filmen blir nästan extra speciella eftersom tornen inte längre finns kvar. Det kan aldrig göras igen.
Både dokumentären och Philippe Petit är fascinerande. Upplägget är förträffligt, alla vet att han kommer att gå där och att han kommer att klara sig men vägen dit är ändå otroligt spännande. En professionell manusförfattare hade inte kunnat göra det bättre.





















Kommentarer:
Skriv ny kommentar