Skip to Content
Bli medlem (Gratis!) | Glömt ditt lösen?

Uppväxtskildring som berör på flera plan

Recensioner |

I programmet beskrivs The Misfortunates som en sorts flandersk motsvarighet till Populärmusik i Vittula.  Det är som att jämföra Fanny och Alexander med hemvideon från morfars 70-årskalas. Kille växer upp. Där slutar likheterna och vi lämnar Vittula bakom oss och åker till flanderska Belgien.
Här växer Günter upp i en minst sagt annorlunda familj. Han bor i ett hus tillsammans med sin alkoholiserade och våldsamme far, hans likaledes alkoholiserade bröder och sin farmor som arbetar och sliter för att dra ihop pengar som sönerna sedan går och super upp.

Publicerad: Söndag 7 februari 2010 | 21:56

Faktaruta

Filmfestival

The Misfortunates (De helaasheid der dingen)
Regi Felix Van Groeningen I rollerna Kenneth Vanbaeden, Valentijn Dhaenens, Koen De Graeve, Wouter Hendrickx, Johan Heldenbergh
Belgien 2009

I programmet beskrivs The Misfortunates som en sorts flandersk motsvarighet till Populärmusik i Vittula.  Det är som att jämföra Fanny och Alexander med hemvideon från morfars 70-årskalas. Kille växer upp. Där slutar likheterna och vi lämnar Vittula bakom oss och åker till flanderska Belgien.
Här växer Günter upp i en minst sagt annorlunda familj. Han bor i ett hus tillsammans med sin alkoholiserade och våldsamme far, hans likaledes alkoholiserade bröder och sin farmor som arbetar och sliter för att dra ihop pengar som sönerna sedan går och super upp. Mitt i detta, kryddat med mer eller mindre märkliga lokala traditioner som nakencykling och ölhävartävling, finns Günter. Vid 13 års ålder hänger han med pappa och farbröderna och super samtidigt som han ska sköta skolan och vara en normal kille. Parallellt med detta skildras även vuxne Günters kris när han själv ska bli far till ett oönskat barn.
Visst låter det dramatiskt, tungt och svårt. Det är det visserligen, men samtidigt underbart roligt. Felix Van Groeningen lyckas skildra både frustration, sorg, galenskap och dråpligheter med samma fingertoppskänsla och värme. Även om Günters uppväxt är mer eller mindre miserabel finns det hela tiden en kärlek i det. Familjens sammanhållning är hela tiden grundstenen även om det slits hårt på den emellanåt.
Det här är underbart. Det är så makalöst välgjort och ändå ger filmen ett intryck av att vara enkel, gjord på känsla i ögonblicket. Och med kompetenta skådespelare som tar ut alla svängarna i sina roller och gör dem till riktiga personer blir det en perfekt stund i sällskap med den här familjen. Kenneth Vanbaeden i rollen som den unge Günter är lysande och visar på ett fint sätt hur svårt det är för Günter att slitas mellan lojaliteten till familjen och vetskapen om att det inte är en sund uppväxtmiljö. Även om fadern och farbröderna på ytan verkar oerhört irriterande och okänsliga ges de ändå en värme och faderns försök att hamna på den ”rätta” sidan är rörande.
Det som möjligen går att gnälla lite på är att filmen tenderar att stanna upp när den vuxne Günter skildras. Hans tillvaro är inte på långa vägar lika spännande som hans liv som 13-åring.
Men det är petitesser, helhetsintrycket av The Misfortunates är positivt, det här är gött. På alla sätt.


Kommentarer:

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
Kommentaren får inte vara mer än 500 tecken lång.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Tillåtna HTML-taggar: <a> <em> <strong> <cite> <code> <ul> <ol> <li> <dl> <dt> <dd> <p> <br> <h2>
  • Rader och stycken bryts automatiskt.

Senaste rubrikerna