Dystopi skildrad med fingertoppskänsla
Mike Bartletts Contractions skrevs ursprungligen för radio och och det krävs en modig ensemble för att ta sig an den. Att detta stämmer väl in på Gothenburg English Speaking Theatre med konstnärliga ledaren Kristina Brändén Whitaker i spetsen vet vi sedan tidigare. Och som vanligt klarar GEST utmaningen med guldstjärna i kanten, tack vare skådespelarmässig fingertoppskänsla från nämnda Brändén Whitaker och brittiska gästskådespelaren Mary Conlon.
Teater
Contractions
Av Mike Bartlett
Regi: Gary Whitaker
I rollerna: Kristina Brändén Whitaker och Mary Conlon
The Gothenburg English Speaking Theatre
Contractions bygger egentligen på samtal, vad de två kvinnorna säger till varandra och hur de säger det. Lika mycket är den en stilstudie i statusnivåer, den ena kvinnans makt över den andra. GEST beskriver pjäsen som en iskall satir, en "ink-black comedy". Mary Conlons namnlösa chef står för det iskalla, hon är totalt befriad från mänsklighet och hennes artiga fraser om välmående är inrepeterade och i grunden likgiltiga. På andra sidan bordet finns Emma (Kristina Brändén Whitaker), en helt normal kvinna som till varje pris vill behålla sitt jobb, hur märkliga krav arbetsplatsen än ställer på henne.
Problemet ligger i en romansklausul i anställningskontraktet som gör personalen känslomässigt livegen och chefen till gud och härskare, som med videokameror dessutom har ständig kontroll över sina undersåtar. Genom ett antal möten mellan chefen och Emma skildras absurditeterna som finns i kontraktet som till slut styr helt över Emmas liv. För varje möte blir Emmas situation mer bisarr och chefen framstår som allt mer känslokall, oföränderligt len i rösten och skarp i beteendet.
Däremot är det i slutändan svårt att förstå Emmas agerande. Ja, hon kan förlora sitt jobb och alla möjligheter att nå högt uppsatta positioner, men är det värt uppoffringarna? Varför struntar hon inte i jobbet, byter bransch helt och hållet och satsar på lyckan? Eller är detta Mike Bartletts sätt att få oss att oroa oss för vart samhället är på väg?
Scenbilden är avskalad som för att visa det stålkalla klimatet på arbetsplatsen. Lite hårddraget kan Contractions tolkas på två sätt, som en skrämmande dystopi eller en absurd "tänk-om…"-fars. GEST väljer att använda element från båda, men låter den känslolösa stå för det farsartade och den normala för allvaret. Det är inte enkelt, men i händerna på dessa kompetenta personer blir blandningen mycket lyckad. Gary Whitakers strama regi och de båda skådespelarnas totalt olika men skickliga spel blir en lyckad kombination.
Hjälp oss fortsätta genom att prenumerera eller ge bort en prenumeration
Tipsa om det här
Dystopi skildrad med fingertoppskänsla
