Därför säger media inte förlåt
Förra veckan var jag på Bokkafé Vulgo i Göteborg där det arrangerades ett samtal om Göteborg 2001. Det talades om minnen. Om att det – hur mycket en än önskar – är svårt att inte påverkas av mediebilden. Den påverkade arbetskamrater, vänner och familj och därmed deras syn på dig som var där. Det kan även vara svårt att behålla sina egna minnesbilder, när en matas med andras.
I januari 2003 byttes plötsligt mediebilden ut. Orsaken var Göteborgskommitténs konstanterande att polisen agerat felaktigt, och medias rapportering svängde om, men några ursäkter för tidigare felrapportering gavs inte.
I samband med uppmärksammandet av Göteborg 2001 hade mainstreammedia en ny chans att säga: förlåt, vi själva stod för en okritisk bevakning av polisens agerande, det kommer inte att hända igen.
Men förra veckan gav en förstasida på en icke namngiven stor Göteborgstidning svar på varför vi inte hör några förlåt. På bilden syns en kravallutrustad polis som sparkar en demonstrant. Rubriken: Våldsamma protester i Aten. Men vem är det som är våldsam? Den som sparkar eller den som blir sparkad?
Förstasidan visar tydligt att deras synsätt på intet sätt har ändrats, Göteborgskommittén till trots. Mainstreammedias historieskrivning kommer med största sannoliket att fortsätta tala högt om demonstrantvåld, och tyst om polisvåld.
Därför är det viktigt med samtal som det på Vulgo, för att kollektivt minnas vad som faktiskt hände, oavsett vad rubrikerna sa.
Hjälp oss fortsätta genom att prenumerera eller ge bort en prenumeration
