Dags att lägga ambitionsnivån
I almanackan är det fortfarande vinter. Utanför mitt köksfönster ligger snö kvar och termometern visar ett par minusgrader. Det är lite svårt att förstå att våren står runt hörnet, men så här års är det hög tid att börja planera årets odlingssäsong och beställa frön. Vad ska odlas och hur ska det odlas?
Dessa frågor är ju i sin tur beroende av frågor som vad gillar jag, hur ambitiös vill jag vara, vilka fysiska förutsättningar har jag (odlingsyta, typ av jord, långsiktigthet på platsen etc.)
Detta i sin tur ger svar på vilka frön jag ska köpa in, hur mycket, om något behöver förkultiveras, eller om allt ska sås på friland.
Det finns olika sätt att förhålla sig till odling. Vissa är väldigt kunniga och läser på mycket innan de börjar, om sorter, behov hos olika växter och växtföljd etc. Andra är mer anarkistiska i sitt förhållningssätt, stoppar ner saker lite hipp som happ och ser vad som händer när växtligheten självorganiserar sig. Det finns inget ’rätt sätt att odla’, däremot finns det sätt som ger mer avkastning, mindre ogräs, mindre sjukdomar och skadeinsekter.
Att välja ambitionsnivå gör man bäst utifrån att känna sina förutsättningar. Jag vet med mig på att jag är ganska lat, och rätt så dålig på att förkultivera. Därför väljer jag helst sådant som kan sås direkt på friland, med vissa undantag läs: TOMATER. Lätta sorter att börja med är t.ex. potatis, lök, sallad, ärter, bönor, squash, rödbetor och morötter. Sallad och squash kan du eventuellt förkultivera, men det går även att sätta allt direkt på friland.
För att lyckas med ekologisk odling är det viktigt lära sig om hur jorden fungerar. En jord i god balans, full av näringsämnen producerar fina grönsaker. Ett sätt att hålla jorden frisk och balanserad är att tillämpa växtföljd. Växtföljd innebär att man växlar vilka grödor som växer på en och samma plats från år till år. Olika växter behöver olika näringsämnen, olika mycket näringsämnen och vissa tillför näringsämnen till platsen. Det näringsämne som går åt mest när man odlar är kväve (N), utöver det behövs kol (C), fosfor (F) samt en mängd andra mineraler.
Det finns också vissa sjukdomar, som man kan undvika genom att växla grödor. En sådan är klumprotssjuka, som uppträder på kålväxter. Har man väl fått klumprotsjuka på en plats så kan det dröja upp till 20 år, innan smittan försvinner.
Att tillämpa växtföljd kan vara ett enkelt sätt att organisera sin odling. Här följer en vanlig uppdelning, som kräver fyra olika odlingsbäddar:
1. Kålväxter, pumpa och squash.
2. Rotfrukter och lök
3. Sallad och potatis
4. Baljväxter (bönor och ärtor)
Kålväxter, squash och pumpa kräver väldigt mycket näringsämnen och framför allt mycket kväve, rotfrukter kräver något mindre men ändå relativt mycket, potatis och sallad ännu lite mindre, medan baljväxter binder kväve, dvs. tillför jorden nytt kväve så att man ånyo kan odla näringskrävande växter på platsen.
I valet och kvalet tänk på att det är roligare att lyckas med en lite mindre odling, än att ha dåligt samvete över en ambitiös som man inte orkar/hinner sköta, samtidigt är det värsta som kan hända att man misslyckas så kör hårt!!!!
Hjälp oss fortsätta genom att prenumerera eller ge bort en prenumeration
