Förkultivering i det lilla livet
Tiden är turbulent. Revolutioner, kärnkraftskatastrofer, ekonomiska haverier. Det är lätt att känna sig orolig och undra vart vi är på väg. Särskilt radioaktiv strålning som sprids för vinden är djupt skrämmande. Om vattnet, luften och jorden förgiftas så har vi ingenting att falla tillbaka på. Hur vinklar man en krönika om odling i sådana tider...
Någon ringde P1 och påminde om solen och snödropparna och skönheten i det lilla livet. Så i det lilla livet är det dags att börja tänka på förkultivering.
Om man frågar mig så är förkultivering ett område som skiljer agnarna från vetet, eller de kaotiska visionärerna från de jordnära praktikerna. Tyvärr har jag själv en tyngdpunkt mot den första kategorin och en hel del misslyckanden i bagaget. Förkultivering ägnar man sig åt för att långsamväxande grönsaker ska hinna utvecklas under en säsong, eller för att ge plantorna ett litet försprång gentemot ogräs, skadeinsekter och annat farligt som väntar när det ska ut i grönsakslandet.
Förkultiveringssäsongen kan starta så tidigt som slutet av januari och början av februari men man kan också vänta till långt in på säsongen, beroende på ambitionen hos odlaren och behoven hos plantorna. Purjolök är en typisk förkultiveringsgrönsak, tomater likaså. Annat som kan behöva förkultiveras är kålväxter, squash och pumpa, sallad etc. Det finns många fallgropar för förkultiveraren; för dåligt med ljus, svamptillväxt, för låg temperatur, för hög temperatur, uttorkning, övervattning, för mycket näring, att inte orka plantera om, för tidig start, för dålig avhärdning. Ja ni hör....
Tillgången på ljus är något av det viktigaste. För lite ljus ger långa, rangliga, bleka plantor med låg överlevnadspotential. I början av säsongen är det därför lämpligt att använda särskilda lysrör för att få fart på fotosyntesen. Målet är korta, knubbiga och djupgröna plantor.
Olika fröer har olika förutsättningar för att gro och växa, bl.a. Runåbergs fröfirma har en utmärkt katalog där olika sorter är beskrivna tillsammans med angivelser om temperatur, tid för utveckling och andra detaljer kring behov. Det är viktigt att sådden kan andas och att man inte övervattnar, eftersom det lätt leder till svamptillväxt. Det kan också vara svårt att avgöra när man ska börja, men det är oftast inga problem att vänta lite extra.
Hela förkultiveringsprocessen kräver förmågan att kunna se till något regelbundet över tid. För oss barn av datoråldern och intellektuella arbeten kan detta vara en utmaning. För mig brukar det gå ungefär lika bra som när jag försöker göra surdeg – det börjar lukta ammoniak eller jäser inte alls. Så de som är som jag får lära sig fuska. Tips ett: det mesta går att plantera direkt på friland. Tips två: Kål kan man t.ex. förkultivera direkt utomhus i en pallkrage. Man sår kålen i ett litet hörn av pallkragen, täcker pallkragen med fiberduk och när plantorna är tillräckligt stora, placerar man ut dem jämt över pallkragen och låter dem växa och frodas. Inga småkrukor att sköta, inga lysrör, ingen omplantering eller avhärdning. Det borde ju till och med jag klara.
Hjälp oss fortsätta genom att prenumerera eller ge bort en prenumeration

































