Punk och välvilligt föräldraskap och sååå bra
En och en halv timmes ren njutning, det ni!
Efter ett välriktat tips såg jag den norska Revolt (en kass svensk titel för övrigt, i original heter den Sønner Av Norge), en helt fantastisk sak om en kille som försöker revoltera mot sin far. Tänk en mysig proggaktig pappa på 1970-talet med inställningen att man ska uttrycka sina åsikter och att allt hans barn gör är okej. Inte lätt att revoltera mot, men man kan ju alltid försöka. Nikolaj blir punkare, gör Johnny Rotten till husgud, kör en säkerhetsnål genom kinden och springer runt och spottar. Pappan hänger på och tycker det är fint att sonen står för vad han tycker och känner och är så rätt och så fel samtidigt. Han blir polare med sonens polare, lyssnar på Sex Pistols och diskuterar punkens budskap på ett djupare plan och det verkar för många som en dröm. Men för den som har en sådan förälder är det inte lätt. Föräldrar ska liksom opponera sig mot det som barnen gör, det ingår i hela konceptet.
Förutom en lycka över att det görs filmer som denna medförde Revolt också ett litet gött nostalgibegär, så det var bara att sticka hem, rota fram Never Mind the Bollocks och tacka mig själv för att jag fortfarande har en fungerande vinylspelare. Punken lever.
Hjälp oss fortsätta genom att prenumerera eller ge bort en prenumeration
