Recensioner | Lars Mikael Raattamaas nya bok mallamerik, mallammer, malameri, mallame, amerik, mallameka, merrikka, är full av röster. Att läsa/lyssna av den är som att lägga örat mot en punkt, kanske vid tunnelbanespåret ut mot Skärholmen och där höra allt det som sägs, tänks och diskuteras. Det är ett sammelsurium av stämmor som ljuder och blandas med varandra, utan hierarkisk ordning, linjär rörelse eller för den delen punktion.